”Jag är inne när gumman min är ute…”

Det var pepparkakans dag lördagen den 9 december. 

När min stora flicka, Lillan, dvs min sambo, skulle iväg på en shoppingresa med sina väninnor, bestämde jag mig för att med mina små flickor Elvira och Bella ta fram det stora bakbordet. Varför inte passa på och koppla ner lite, bort från ohälsosam julhandel. Jag visste att det här var vad barnen älskade, att dega och baka. Fram med  VÅR KOKBOK, ärrad av tidens tand med fläckar, lösa blad och hårt sliten från min egen barndoms degbataljer, gick vi till verket.

Pepparkakor stod självklart först på bakordningen, ett måste tillsammans med lussebullar på luciadagens morgon. Sagt och gjort, degen var redan satt (läs köpt) sent på fredagskvällen och hade fått gotta sig i kylskåpet över natten. Med glädje i blicken drog Elvira och Bella igång rena serieproduktionen. Min egen roll var enkel, IN och UT med fulla ugnsplåtar av pepparkakskreationer. Se till att de höll färgen, inte för mörka, inte för ljusa, utan så där klassiskt pepparkaksbruna. Flickorna såg till att jag hade att göra, rätt temperatur, rätt tid och upp med dom nygräddade pepparkakorna på gallret. En och annan degbit, måste erkännas, försvann i våra munnar.

Resultatet, som vi var mycket nöjda med, kan du se på bilderna.

Jag tar hjälp av Wikipedia och läser om pepparkakor. ”Pepparkakan kan ha anor från Mesopotamien 1700 f.kr…att romerska krigare bar med sig pepparkakor i fält eftersom de höll länge utan att mögla.” Andra är noteringar från 1400-talet som beskriver hur nunnorna i Vadstena bakade kryddade pepparkakor. Vi i Sverige äter årligen ca 4 miljoner kg pepparkakor. Mer om vårt recept, musikaliska anspelningar och pepparkakans historia finner du på vår webbplats allaformat.se och på vår Facebooksida.

Sedan var det lussebullarnas tur. Kärt barn har många namn: dövelskatt, dyvelskatt, julgalten, enkel kuse, julvagn, julkors, gullvagn. Det sista namnet tar jag till mig, gullvagn.

Jag söker på Wikipedia och daterar lussekatten till en sed från 1600-talets Tyskland. ”Enligt sägnen gav djävulen, i kattens skepnad, barn stryk, medan Jesus i form av ett barn delade ut bullar till snälla barn. För att hålla den ljusskygge djävulen borta färgades lussebullarna med den gula saffranskryddan.”

Detta var naturligtvis inget jag berättade för Elvira och Bella, som med deg på händerna, och mjöl långt upp på armarna, var djupt koncentrerade i arbetet.

Till sist blev köket rena experimentverkstan. En ny skapelse direkt hämtad från godisbutiken åkte in i ugnen.

Intresserad av receptet på våra gullvagnar och resultatet av experimentet. Klicka här.

Lyssna på:
”Jag är ute när gumman min är inne” med Ernst Rolf

”Bullfest” med Sigge Fürst